Påväxtskydda propellern

Inledning

Påväxt på propellrar har blivit ett allt större problem sedan riktigt giftiga bottenfärger blev förbjudna. Påväxten är på många båtar så kraftig att den menligt påverkar båtens fart och manövrerbarhet i slutet av säsongen och för en del så kraftig att den närmast kan beskrivas som "musselodling" och därmed gör den båtens propeller helt oanvändbar.

Förutom att det är tråkigt att båten inte beter sig som den bör är det en säkerhetsfråga (minskad eller helt förlorad manöverförmåga) samt en miljöfråga (kraftigt ökad bränsleförbrukning).

Svenska Kryssarklubbens Västkustkrets har därför arbetat med denna frågan i flera år för att försöka finna en lösning. En del prov har nått allmänheten (där "spritpennetestet" är det mest kända) medan andra har skett mer i det dolda.

Denna beskrivning beskriver den metod som bygger på att propellern förkoppras.

Företag som förkopprar propellarar

Vet du fler företag som förkopprar propellerar så maila gärna mig information om detta så lägger jag upp dem här.

Göteborg

• Göteborgs Förnicklings- & Förkromningsindustri (det företag som Tootiki har använt)
• Telefonnummer 031-51 06 24
• Hildedalsgatan 168 B
• 417 05 Göteborg

Varför växer det på propellern?

Organismer i havet har en tendens att växa på alla ytor som finns och som inte är rör sig i relativt hög fart, består av, finns nära eller avger ämnen som organismerna inte tycker om.

En propeller på en fritidsbåt är normalt blank och fin, den rör sig inte så stor del av tiden då den befinner sig i vattnet och hastigheten då den rör på sig är normalt inte så hög att organismerna slits loss. Så ur denna aspekt är propellern en "relativt" perfekt yta att bosätta sig på.

Olika sätt att behandla propellern

En del målar sin propeller med någon favorit färg. Oftast så släpper denna färg tämligen omgående. Propellern är slät och vattnets friktion och kavitation då propellern snurrar sliter bort färgen.

Andra fettar in sin propeller med något favorit fett. Detta försvinner på samma vis som färgen. De som hävdar att detta fungerar har troligen fel - deras propeller förblir fri ifrån beväxning av andra orsaker. Alternativt så använder de sin propeller extremt lite.

Inga säkra och effektiva kända metoder finns som omfattar att lägga på någon färg eller liknande.

Men på en del propellrar växer det inte - varför?

En propeller som inte får någon påväxt på sig kan ha klarat sig genom att den har använts väldigt mycket.

Men vanligare är troligen att den skyddas genom att båten har dåligt galvaniskt skydd under vattnet och/eller har galvaniska problem i sitt system för landström.

De galvaniska problemen resulterar då i att eventuella zinkanoder inte fungerar eller inte är tillräckliga. Propellern själv fungerar då som anod och avger ämnen på grund av de galvaniska problemen som gör att organismerna inte kan/vill växa på propellern.

Galvaniska problem?

Som båtägare vill man aldrig ha galvaniska problem. Så första steget är att eliminera dessa. Hur man mäter och hittar dem ligger utanför detta tipset. Men det är viktigt och kan bli mycket kostsamt om man har fel och inte åtgärdar dem! Kostsamt som i förstörd propeller, förstörd propelleraxel, förstört drev eller förstörd motor och potentiellt också förstörda genomföringar vilket kan leda till plötsliga haveri och stora läckor med sjunken båt som följd.

Hur man bäst undviker galvaniska problem ligger också utanför denna detta tips.

Ett enkelt sätt att verifiera lösningen

Tar man fyra rör;

• Ett rör i stål
• Ett rör av koppar
• Ett rör av koppar (där man fäster en zinkanod mitt på röret)
• Ett rör som man först lämnar in på förkoppring på lämpligt ställe (ofta samma företag som gör förkromningar).

och låter dem hänga under vattenytan i ett halvår så kan man efteråt konstatera;

• På stålröret växer det massor.
• På kopparröret växer det inget alls men röret uppvisar korrosionsskador.
• På kopparröret med zinkanoden växer det lika mycket som på stålröret förutom just på zinkanoden.
• På kopparröret som är förkopprat växer det inget alls och förkoppringar är anfrätt men inte helt borta och röret under är oskadat.

Förkoppring verkar således vara en tänkbar lösning.

Att det växer på kopparröret med zinkanoden finner sin förklaring i att zinkanoden släpper ifrån sig zink och skyddar på så vis kopparröret som inte behöver släppa ifrån sig koppar och därmed så är ytan attraktiv för organismerna.

Isolerad eller o-isolerad propeller

En o-isolerad propeller är en propeller som har elektrisk kontakt mellan propelleraxeln och propellernavet (och sen vidare ut i bladen). Detta mäts enkelt med en ohm-meter genom att mäta resistansen mellan ett av bladen och inne i det hål där propelleraxeln sitter - alternativt om propellern är monterad mellan ett av bladen och propelleraxeln. Resistansen på en o-isolerad här är låg (långt under 100 ohm). En typisk o-isolerad propeller är en fast två, tre eller fyrbladig propeller där bladen och navet är tillverkat som en enhet.

En isolerad propeller är normalt en foldingpropeller där det sitter en gummibussning i propellernavet mellan infästningen för propelleraxeln och själva navet. Detta mäts och enkelt på samma vis som ovan men resistansen skall här då blir många tusen ohm. Det har visat sig att den del foldingpropellrar med gummibussning ändå är o-isolerade. Troligen beroende på slarv eller fel vid tillverkningen.

Lösningen på en båt med axel (med o-isolerad eller isolerad propeller)

Säkerställ att inga galvaniska problem finns.

Ta bort ALLA zinkanoder på propellern och propelleraxeln.

Förkoppra propellern (kontrollera att den är o-isolerad även efter förkoppringen annars måste kopparen som ger ledning skrapas bort).

Förkoppringen kommer att skydda propellern under ett antal säsonger. De inledande testerna visar på två till tre säsonger man det kan vara fler.

Orolig för att motorn eller axeln skall skadas? Utan att hålla en kurs i galvanism - men risken för detta minimal. Det är dessutom nu provat på ett antal båtar som bekräftar teorin.

Lösningen på en båt med S-drev (isolerad propeller)

Säkerställ att inga galvaniska problem finns.

Ta bort ALLA zinkanoder på propellern.

Kontrollera att zinkanoderna på S-drevet INTE är borttagna. Tas de bort kommer drevet med tiden att förstöras.

Förkoppra propellern (kontrollera att den är o-isolerad även efter förkoppringen annars måste kopparen som ger ledning skrapas bort).

Förkoppringen kommer att skydda propellern under ett antal säsonger. De inledande testerna visar på två till tre säsonger man det kan vara fler.

Orolig för att motorn, drevet eller axeln skall skadas? Ingen orsak. Zinkanoden på drevet skall sitta kvar och bytas regelbundet precis som tidigare.

Lösningen på en båt med S-drev (o-isolerad propeller)

Här fungerar tyvärr inte förkoppring. Då zinkanoden på drevet måste sitta kvar kommer den automatiskt att skydda propeller via propelleraxeln och sen ut i den o-isolerade propellern. Därmed så kommer det att växa lika bra på en förkopprad propeller som på en icke förkopprad.

Erfarenheter ifrån Tootiki

På Tootiki finns en inombordsmotor, ett backslag, en flexibelkoppling på axeln, sen en cirka 2500 mm lång 35 mm propelleraxel i rostfritt stål med ett stödlager nära propellern. Den flexibla kopplingen gör att motorn är galvaniskt skild ifrån propelleraxeln. Tootiki är också utrustad med en isolertransformator som eliminerar alla problem med galvaniska strömmar gentemot land via landströmmen. I övrigt är elsystemet ombord i gott skick. Tootiki ligger i året runt och lyfts normalt bara upp en gång vart tredje år.

Då Tootiki var upplyft på land våren 2011 bytte vi ut vår äldre och något feldimensionerade foldingpropeller emot en ny fast propeller. På axeln som då rengjordes noga monterades två zinkanoder.

På våren 2012 vid en inspektionsdykning noterades att zinkanoderna var borta och att viss beväxning fanns på propellern.

På våren 2014 lyftes Tootiki för första gången sedan våren 2011. Propellern var då i princip helt fri ifrån beväxning. På propellern fanns också små "blåsor" som var porösa och gick lätt att skrapa bort med fingret. Under en blåsa fanns inga uppenbara skador. Orsaken till dessa är för närvarande okänd. Spår fanns också av korrosion. Främst syns detta genom att där det våren 2012 satt havstulpaner så har propellern inte korroderat i samma grad som på de ytor som har varit helt exponerade emot havet. På propellerns kanter kan också noteras några mindre skador som kan vara korrosion men kan också helt eller delvis vara kavitationsskador. Vid lyftet byttes också propelleraxeln ut mot en "identisk" som är cirka 50 mm längre än den tidigare för att få lite mer marginal till stödbocken och kylning av cutlesslagret.

Propellern polerades med Autosol och lämnades sedan in för förkoppring.

Den förkopprade propellern återmonterades.

I September 2014 vid ett inspektionsdyk filmades propellern. Den visar inga spår efter beväxning och inga spår efter nya eller ytterligare korrosionsskador.

Av detta drar vi slutsatsen att första sommaren skyddades propellern av zinkanoderna. Under de två åren utan zinkanod har korrosion förekommit om än i tämligen liten omfattning. Utan zinkanod uppstår ingen beväxning överhuvudtaget på propellern. Förhoppningen nu är att förkoppringen helt skall eliminera korrosionen på själva propellern. Den stora frågan är hur länge förkoppringen räcker.

Att fundera över

• Hur länge "håller" förkoppringen. Det vill säga hur lång tid tar det för förkoppringen att korrodera bort så att korrosionen börjar äta på propellern.
• Då vi ligger i året runt och havsorganismerna i praktiken bara växer till sig på sommaren (främst då havstulpaner och musslor). Kan vi montera en zinkanod på utsidan av skrovet nära propellern som via en kabel är ansluten till propelleraxeln. Kommer denna zinkanod då att skydda propellern under vintern då ingen beväxning då egentligen sker? Kan vi sen under sommaren koppla bort kabel och på så vis låta förkoppringen skydda propellern? På detta vis skulle förkoppringens livslängd markant kunna ökas. Kanske...