Det gamla 230V-intaget var direkt livsfarligt med möjlighet att slicka på fasskruven inne i en av akterhytterna. Dessutom satt det i sittbrunnen med allt vad det betyder av utsatthet för vatten, salt, slitage och UV-ljus.
Det saknades dessutom en isolertransformator som skydd för galvanisk korrossion stor. Något som vi gärna vill ha då båten alltid ligger ansluten med landström i vår hemma hamn både på sommaren och vintern och oftast även i gästhamnar för laddning av batterier, drift av TV och annan utrustning ombord.
Elcentralen var dessutom ett sammelsurium med 1-poliga-säkringar som kanske den enskilt största farligheten. Vi saknade också en del funktioner i centralen så som automatiskt bortkoppling av batteriladdaren då båten försörjs av invertern...
Att få in en elmätare för att kunna ha koll på elförbrukningen var också med på önskelistan.
Dessutom så ville vi se över en del kabeldragningar, montage av 230V-uttag runt om i båten samt några kopplingsdosor.
Enklast och viktigast över åtgärder var att koppla ur det gamla intaget innan någon fick ström igenom sig. Det nya intaget placerade vi inne i ett stuvutrymme i sittbrunnen för att det skall sitta så skyddat som möjligt ombord på båten. Att det sitter bak i sittbrunnen gör att vi ofta får dra en kabel över däck men i gengäld så slipper vi ett intag i exempelvis ankarboxen som då och då är fylld med vatten vilket är en högst obra kombination.
Det nya intaget är ett standard 16A 3-fas-intag vilket möjliggör anslutning av tjockel i mer industriella hamnar. Som framgår nedan så bygger vi hela 230V-systemet med standard produkter som används inom industrin. Där så behövs väljer vi mer kapslade produkter om det finns risk för vatten/fukt. Målet är dock att all 230V skall vara placerad i sådana utrymmen att de inte blir blöta vid annat än riktigt extrema situationer och då med konsekvensen att problemen med 230V-systemet då är av ringa betydelse.
Direkt på inkommande ledning sitter en 3-fas elmätare med samma specifikationer vad gäller noggrannhet och säkerhet som nätägarna monterar hos abonnenter.
Mätaren är programmerad för att växlande på displayen visa;
För att kunna hantera 3-fas-matning så valde vi att förse Tootiki med en "intagscentral". Direkt efter elmätare sitter därför en intagscentral med huvudbrytare, jordfelsbrytare, säkringar, uttag för L2 och L3 samt ett externt 3-fas-uttag. L1 går via isolertransformatorn till huvudcentralen varifrån all 230V-utrustning matas.
På bilden är isolertransformatorn den blåa lådan, elmätaren sitter i mitten, intagscentralen till höger och 3-fas-uttaget längst till höger.
Sitter bredvid intagscentralen "på" ledningen till huvudcentralen. Alla 1-fas-uttag ombord samt alla fasta förbrukare försörjs därmed via isolertransformatorn. På detta vis har vi vad gäller 230V-systemet skyddat oss så gott det går mot galvanisk korrission.
Isolertransformatorn klarar en belastning på 3,6kW vilket motsvarar en förbrukning om 16A. För att göra båten mer anpassad för långseglingar så är den omkopplingsbar mellan inkommande spänning om 110V och 230V. Detta gör att Tootiki även vid en brygga i USA med 110V kommer att ha 230V i uttagen ombord. Dock med 60Hz så utrustning som är frekvenskänslig går trots detta inte att använda.
Huvudcentralen kan matas ifrån land, ifrån elverket eller ifrån invertern.
Elverket är servat och startar nu så lätt som man kan önska av det.
Invertern har vi bytt till en 3kW inverter som är placerad så att den inte blir fuktskadad som den tidigare var när vi köpte båten.
Nu är också huvudcentralen ombyggd.
Läs mer om detta här.
Detta jobb är påbörjat men det återstår ännu en del.