För fjärde året i rad så arrangerade vi i 24-timmars-kommittén årets kallaste 12-timmars. Första året var vädret helt okej. Andra året var det -17 grader. Tredje året så blåste det orkan. Och i år var prognosen strålande. -3 grader. Sol. Och mellan 4 och 7 m/s mest ifrån ost och nordost.
Med ombord var Mimansa, Susanne (ej med på bild denna gång), Göran, Christina, Ulf, Anna-Lena, Annika och Thomas.
Läs mer om 24-timmars här;
Båten Notorios (en Grimbo 82) har filmat sin segling och lagt upp den på You Tube.
Som traditionen bjuder så är det adventsfika på fredagskvällen innan 1:a adventssöndagen. Vänner, släkt och bekanta trillar in och fikar en stund och de flesta förfasas över tanken att segla dagen efter. Men trevligt är det!
Gasten Mimansa på fördäck beredd att se till att fockens förlik löper in in i profilen när vi hissar den. Eftersom hon saknar mössa och har överlevnadsoverallen uppknäppt förstår ni att temperaturen är rätt hanterbar. Inte blåste det mycket heller på vägen ut till startplatsen.
Strax innan start så började dock det mesta strula ombord. Uthalet till storen var snott. När vi rättade till det så rappade det ur och vi fick rulla in storen utan uthal att hålla emot med. När storen sen skulle rullas ut så hade den fått en veck i toppen som vi inte fick ordning på. Att ta ner storen med ett veckat segel i likrännan är inte så enkelt. När det var klart så hade vi inte längre drivning på propellern. Axeln hade lossnat ifrån backslaget. Snabbt lagat men irriterande. Och när det var ordnat så visade det sig att vår svenska flagga hade lossat ifrån flaggstången. Bara att bärga och segla flagglöst. Men SEN startade vi i Långedrag precis som tänkt.
Nytt för i år är att Tootiki har en "action-cam" i utrustningslådan. Nu kan vi alltså filma och ta kort i alla väder. Denna seglingen var så händelselöst att vi besparar er filmen. Men här är en bild ifrån seglingen i alla fall tagen med denna kamera. Med tiden hoppas vi kunna visa filmer ifrån Tootiks seglingar.
Bara för att alla gastar inte alltid hade mössa på sig betyder det inte att det inte var kallt. Här är Christina väl påpälsad vid rodret så att man nog måste känna henne väl för att se att det är hon.
Christina är sen barnsben en erfaren 24-timmars gast.
Ulf tog till ordentligt när den ordinarie mössan gick överbord under en segelmanöver.
Ulf är också medlem i 24-timmars-kommittén.
Göran hukar under solcellerna som en vinterdag inte ger många Amperetimmar...
Även Anna-Lena förlorade en mössa vid en manöver. Denna räddades dock med hjälp av en klassisk man-över-bord-manöver för segel.
Här syns Christina lite bättre...
Tootiki ruffhäxa denna gång var Annika. Hon ville prova på att äventyrssegla och tyckte att vintersegling kunde vara passande. Här är hon på väg upp för att göra sitt pass på däck.
Annika väl etablerad vid ratten med full fokus på att hålla kursen.
Och som ni ser på havet bakom Annika så lydde det henne blint och var så lugnt så lugnt det bara kan vara. Det är svårt att hålla kursen när det går så långsamt. :)
Väl i mål förstod vi att övriga båtar hade lyckats hitta mer vind än vad vi lyckades med. Vart vi än seglade så dog vinden ut och ofta vred den också emot oss. Vi kryssade i nära nog stiltje hela dagen. Våra försök att hitta vind nära land var totalt misslyckade. Mer vind fanns, förstod vi senare, ute till havs. Men där var inte vi. Först någon halvtimma innan målgång friskade det i och vi fick en stund med runt 8 knop på loggen.
Stormfågel på väg österut strax norr om Vinga.
Stormfågel i vackert vinterljus.
Vi kopierade här Stormfågels plan att efter punkt nummer 6, Vinga Angöring, segla tillbaka in till Långedrag och där få halvvind mot NV. Stormfågel lyckades få halvvind och vettig vindstyrka. Vi fick kryss och ingen vind alls 45 minuter senare... Orättvist!
På väg mot punkt 20, Rossbådan, över ett vindpinat hav. Till nästkommande 12- och 24-timmars skall vi överväga att utlysa en foto/video-tävling för bästa bild/reportage ifrån seglingen. Denna bild skulle där knappast vinna ens ett tröstpris.
Som vanligt kör vi sjökortet på datorn. Här kan man följa vår kurs ut och in och ut igen i området runt Gäveskär.
Det skymmer tidigt på vintern. Och värmen ökar därmed inte... Att byta av rorgängaren ofta och värma upp sig nere i salongen där det finns mat, fika, kaffe och inte minst närmare 20 graders värma är bra för moralen ombord. Här är Christina på väg ner.
Vackert är det! Men fort går det inte. Det tog oss närmare 30 minuter att komma ifrån där vi är nu fram till udden där huset ligger nere vid strandkanten.
Efter målgång förtöjde vi på Rörö. Där serverades det glögg och grillades kött i stora lass. Lusten att äta ute var relativt låg så vi samlades 18 personer nere i salongen på Tootiki. Det gick men det var lite trångt. :) Mörkt var det ute så denna bild är tagen på morgonen efter.
Tittar man noga så ser man att isen kommit krypande ifrån bryggan och utåt under natten. Ingen dramatik men ändå ett tecken på att det är vintersegling det handlar om.
Trots sin långfärdsprägel så är Tootiki en vacker båt.
Det var kallt på morgonen, runt -8, så vi fick kasta loss själva. Lars vinkade farväl genom luckan när vi begav oss tillbaka mot vinterhamnen i Göteborg.
Väl tillbaka i hamnen så låg frosten på kompassen tät som dimma. I vinterhamnen hade det börjat bildas is så fick tog chansen att leka isbrytare en liten stund på vår väg in till båtplatsen.
Väl förtöjda så konstaterade vi återigen att vintersegling är fantastisk trevligt och att vi har haft en fantastisk helg tillsammans. Nästa år blir det en förnyad chans.
Nästa 12-timmars arrangeras, nästa år - 2013, sista lördagen i maj. Sen kommer en 24-timmars första helgen i juni och ännu en första helgen i september. Nästa vintersegling blir 1:a adventshelgen 2013.
Välkomna då!
Ps. Distansen då? Ja... sämst hittills. 29,5 distansminuter... Ds.
Till början |
Skriv ut
Ändrad: 2012-12-09 23:47 / Visad: 6187 gånger.