Första adventshelgen (den 27/11) så arrangerades för andra året i rad Vinter 12-timmars (en halv 24-timmars).
Förra året så låg Tootikis elsystem i småbitar och deltog därför inte men i år var det dags!
Läs mer om 24-timmars här; http://www.24-timmars.nu.
Två andra Vinter 12-timmars seglare lyckades inte starta - se deras försök till ursäkt här... Länk till klipp på Youtube.
Prognosen för vädret var perfekt!
Detta var också exakt det vädret som vi sedan hade under lördagen.
Vi samlades i båten redan på fredags kvällen och la upp taktiken. Segla lugnt, ramla inte i vattnet, minimera nedisning och kanske viktigast av allt; inga kylskador på kinder eller andra utsatta kroppsdelar. Kylfaktorn gör att kylan motsvaras av mer än 20 grader kallt vid den aktuella temperaturen vid dessa vindstyrkor.
Besättningen var;
På lördagsmorgonen så låg det några millimeter is i hamnen. Den gav lätt efter för båten och beredde oss inga problem alls.
Vi startade klockan 08:00 vid Långedrag och valde att i stort hålla oss inomskärs för att få en så lugn segling som möjligt.
Vi seglade följande bana;
Total seglad distans 44,5M (enligt P&D-tabellen) och med ett SXK-tal om 1,34 så blev det efter omräkning 33,2M.
Vi lämnade hamn i relativt mörker.
Under dagen så åt vi frukost ombord i form av varm gröt, smörgåsar och kokt ägg.
Barnen spelade spel med varandra och oss vuxna, såg på film, såg på TV och inte minst så bakade vi pepparkakor ombord. Detta var en utmaning med gott resultat (ur alla aspekter).
Lunch åts i form av gulaschsoppa förstärkt med strimlad brynt fläskfile serverad med en klick gräddfil. Riktigt värmande i kylan och väldigt mättande!
Kontakt med övriga båtar skedde regelbundet via VHF för att stämma av läget och våra positioner.
Då en del pistolhakar och hänglås på båten var lätt frusna så använde vi efter en del misslyckande med andra verktyg ifrån Tootikis verkstad värmepistolen som alltid finns ombord matad ifrån elverket. Därigenom kunde det som måste öppnas tinas upp och öppnas.
Sista delen av seglingen skedde i totalt mörker (ifrån Sillesund ner till Måvholmen).
Vi anpassade farten på väg söderut ifrån Sillesund till Måvholmen så vi passerade Måvholmen några minuter efter klockan 18. Detta gav en seglad tid på strax över 10 timmar.
På Rörö hade vi aldrig varit förut så vi tänkte ta det säkra före det osäkra med vårt relativt stora djupgående och ta den vägen in som fiskebåtarna går (rakt söderifrån).
Den vägen var det totalt kolmörket och absolut inga sjömärken och ännu förre lampor eller enslinjer.
När det blev för trångt och för grunt så avbröt vi angöringen genom att backa tillbaka. Under tiden vi backade så fastnade troligen linan till en hummertina i propellern med kraftiga vibrationer som följd.
Motorn fick vila och vi seglade tillbaka ut i farleden förbi Rörö medans vi med Stormfågel kontrollerade djupet för den enslinje som leder in i hamnen öster ifrån. Djupet skulle räcka.
Efter lite manövrerande med fram, back och seglande en stund så hade vibrationerna i propellern minskat såpass att vi på lågt varvtal kunde motorera in i hamnen och förtöja utanpå båten Mira.
Besättningen på Mira hade grillat kött och korv samt värmt glögg som serverades på kajkanten. Alla besättningarna samlades nere i Tootiki och njöt av maten tillsammans där samtidigt som vi redogjorde för våra upplevelser under dagen.
Bäst hade båten Lilla Anna II seglat genom att starta i Långedrag och sedan seglat hårt söderut till fyren Klåback strax norr om Varberg och sen tillbaka upp till Rörö. Imponerande!
På morgonen innan losskastning så provkörde vi propellern en stund varvid det efter en stund flöt upp en sliten tamp med ett flöte på bredvid båten. Därefter så hörde eller kände vi inga mer vibrationer ifrån propellern. Det kändes väldigt skönt att slippa dyka i det något kylslagna vattnet.
Hemseglingen skedde i lugn takt till Älvsborgsfästning och sedan för motor upp i älven.
Väl framme vid hamnen så hade isen fortsatt att frysa på och var nu cirka 4 cm tjock. Tootiki fick därmed snabbt konvertera till isbrytare och tog sig på cirka 30 minuter det 100-talet meter in till båtplatsen varvid den branta 90-graders svängen tog den största delen av tiden.
Det är kallt, väldigt kallt, att segla när det är -10 grader och stundtals blåser 17 m/s. Även om en segelbåt kan bryta lite is så är det inget att rekommendera. Segling under liknande förhållanden går således att göra men det är inget vi avser att göra igen om vi inte måste. Lite varmare vill vi allt ha det...
Resultatet då? Ja... Vi kom ju inte sist i alla fall. Det är bara att konstatera att om man seglar så försiktigt det bara går så vinner man inga tävlingar. :)
Till början |
Skriv ut
Ändrad: 2011-01-21 19:43 / Visad: 5706 gånger.